Min första flipp - en lyckad flipp

Idag har jag genomfört min första flipp. Vi vet att skolledarens relation och inställning till den digitala tekniken är avgörande för hur skolans digitaliseringsprocess går. Jag är intresserad och försöker så fort tillfälle ges visa på nya program och försöker även utmana mig själv i att testa olika program. Detta med flippatklassrum har länge intresserat mig men det har inte varit något jag själv prioriterat inför våra gemensamma möten i någon större omfattning. Visst kan jag ha lagt ut en länk jag velat att arbetslagsledarna ska ha gått in på inför vår träff men mycket mer har det inte blivit, tyvärr. Jag tror att flippar kan vara mycket effektiva och framför allt att de frigör tid för arbete och diskussion när vi väl är i skolan. Sedan behöver vi ju alltid ha variation och skulle alla lärare flippa till varje lektion skulle det nog bli lite tjatigt. Nå, inför dagens APT tog jag mod till mig och med hjälp av Frida Monsén, vår digitala utvecklingsledare, gjorde jag så min första flipp, en lyckad sådan blev det dessutom om jag själv får säga.

Inför dagens APT skulle lärarna i högstadiet ha tittat på Per Måhls filmklipp "Vanliga missuppfattningar vid bedömning" och svarat på några tillhörande reflektionsfrågor. På dagens APT fick de sedan fortsätta diskutera i ämnesgrupper där de skulle utgå från sig själva och ställa det i relation till övriga i ämnesgruppen samt det Måhl diskuterar i filmklippet. Det var kul att se att så många hade gjort sin läxa men framför allt var det kul att höra engagemanget i diskussionerna. Långt ifrån alla grupper var överens eller hade en gemensam linje men de hade något konkret att förhålla sig till och avgränsande frågor som ändå var öppna till sin karaktär, eller för att använda det begrepp vi fick lära oss under en miniföreläsning i undervisningsdesigne, "Feta frågor".

Ett av våra fokusområden detta läsår är lärande på alla nivåer och det kollegiala lärandet lyfts ständigt. Under detta APT påbörjades en resa i ett kollegialt lärande. Per Måhls kunskaper om bedömning och betygsättning är svåra att ifrågasätta för att ev framhålla "sitt sätt" om det går stick i stäv med det Måhl lyfter. Jag upplever att detta ledde till att det låg lite mindre prestige i diskussionen och att man därför lättare kunde prata om hur man själv har gjort, tänkt och förhållit sig till ämnets syfte, centralt innehåll samt kunskapskrav. Tyvärr hann inte grupperna med så många frågor men diskussionerna kommer att fortsätta under våren och det viktigaste här och nu var ju främst att få till en diskussion för att på sikt försöka nå en minsta gemensamma nämnare inom ämnesgruppen men sedan även på enheten. Har ni inte redan sett filmklippet så gå in och titta på det, många klokheter och tänkvärdheter lyfter Måhl i detta filmklipp på ca 15 minuter.

https://www.youtube.com/watch?v=rs78xgvrlZA

Så vad är det som gör att jag tycker att min första flipp var lyckad, och gav blodad tand, jo pedagogerna hade svårt att sluta mötet, jag fick säga till vid flera tillfällen men de fortsatte att diskutera. Jag plockade ihop och stängde av projektorn, men ingen tänkte på det utan diskussionen fortsatte. Engagemanget och viljan att komma fram till något gemensamt var stort och känslan av meningsfullhet och begriplighet, att detta var relevant och viktigt, var påtaglig. 

Delakulturen

Jag blir så glad av alla fantastiska pedagoger som lägger upp sitt material, sina tankar och sina idéer. I det utvidgade kollegiet på sociala medier finns ingen plats för Jante eller prestige. Här har pedagoger, ledare, män, kvinnor, ja människor helt enkelt delat sina med och motgångar. Genom att dela med sig slipper alla sitta och uppfinna hjulen på var sin kammare. Man kan använda någons idé, vidareutveckla den koppla den till nya metoder, nya ämnen och nya arbetsredskap. 

Jag upplever att det ibland, eller i alla fall på vissa håll, är svårare att få till denna dela kultur på skolor  eller i skolkoncerner runt om. Kanske är det så att Jante och Prestige gör sig påminda här i större omfattning. Vi har våra roller och förutfattade meningar, såväl positiva som mindre positiva om kollegiet. Dock tror jag att vi skulle behöva få till Delakulturen på alla våra arbetsplatser. Det görs så mycket bra och för likvärdighetens skull och för våra elever skull vore det bra men framför allt vore det bra för det kollegiala lärandets skull?

Detta är ett inlägg i #Blogg100, en utmaning i att blogga 100 dagar i rad.

Det utvidgade kollegiet och ett virtuellt personalrum

I skolans värld har begreppet kollegialt lärande blivit en framgångsfaktor. Detta kollegiala lärandet kan ske mer eller mindre strukturerat och medvetet. I sin mest renodlade och systematiska form sker det kanske i form av learning study, lesson study, eller aktionsforskning. Jag tycker att det är fantastiskt bra att vi som är verksamma i skolan tar kontrollen över vår egen verksamhet och mer systematiskt, tillsammans med andra, reflekterar, utvärderar och vidareutvecklar vår egen praktik.

I och med teknikutvecklingen samt att var och varannan har tillgång till digital teknik och internet skulle jag säga att vi har en annan form av kollegialt lärande som vinner allt större mark. Med de sociala mediernas användning och möjlighet att nå en betydligt större grupp än de i den egna verksamheten, kan vi troligen vänta oss en annan typ av kollegialt lärande. Redan nu är det en verklighet för många. Fler och fler går med i olika pedagogiska facebookgrupper, fler pedagogiska bloggar och bloggar av och för pedagoger ökar och möjligheten att sprida goda exempel, få hjälp att vidareutveckla en tanke eller idé och diskutera med likasinnade är i stort sätt obegränsad. Många är vi som ser möjligheterna till den "nya" skolan som är bättre anpassad till samhällets krav och människans inneboende kraft om förutsättningarna ges.

Jag tycker att det här är en positiv utveckling och jag tror att det är viktigt att vi som är verksamma i skolans värld gör våra röster hörda och tar plats i debatten om svensk skola. Vi behöver ge en nyanserad bild av den så ofta svartmålade verksamheten och institutionen skolan är för många. Självklart är det oroande att läsförmågan och läsförståelsen sjunker i olika internationella undersökningar. Visst måste vi ta de rapporter och analyser om sjunkande kvalité och resultat på allvar men mycket är bra och en hel del av de reformer skolan genomgått har ju haft som syfte att träna elever i att kritiskt granska och ifrågasätta vad, varför och hur vi gör. Vi vet att mycket kan bli bättre men också att det varje dag sker underverk i möten och lärandesituationer. Genom att vara aktiv på sociala medier, sprida goda exempel men kanske även ifrågasätta och kritiskt granska inlägg och tankar, ge varandra two stars and a whish, visa på eventuella tankar som kan behöva vidareutvecklas, börja koppla på forskning och beprövad erfarenhet skulle vi kunna ta ett steg längre i det enorma inspirationsflödet som redan finns här. Kanske skulle det vara något som kan intressera våra främsta skolforskare, nämligen att se hur digitaliseringen även gynnar de utvidgade kollegiet och det virtuella personalrummet.