fredag 13 mars 2015

Provfri-skola

Jag förespråkar en provfri-skola. Proven kan härledas till husförhörenstid och hör inte, enligt mig, till modernt lärande eller en modern lärande organisation. Mig veterligen finns det inga yrkesgrupper som behöver redovisa sina kunskaper i form av ett prov. Jag själv bedöms varje dag och måste flera gånger om dagen visa min kompetens i olika sammanhang och situationer men aldrig i form av ett prov. Nu vet jag att vi i detta sammanhang bör skilja på prov och prov. 

Prov som används för att kontrollera elevers kunskap i slutet av ett arbetsmoment har väldigt lite med lärande att göra. Om vi i skolan då ska jobba med lusten till det livslånga lärandet verkar det inte logiskt med dessa kontrollstationer. Vad är syftet med dem förutom för att ev kunna använda resultaten för att motivera ett betyg för elever och föräldrar. Men inte heller det håller ju då vi vid betygsättning ska ta hänsyn till allt eleven kan och har visat upp, hur tar vi då med det i samtalet med vårdnadshavarna?

Prov som däremot används som ett lärtillfälle en bit in på ett arbetsområde för att se om eleverna har förstått och sedan använda det till ytterligare lärande genom att eleverna exempelvis får vidareutveckla resonemang, jämföra alternativa svar och sedan fortsätta arbetsområdet utifrån vad de själva behöver träna mer på. Denna sortens prov säger jag inget om men de prov som följer en mer traditionell bedömningskultur, är de jag vänder mig mot. Det första provet hör hemma i en förmedlingspedagogiks kunskapstradition medan det andra alternativet kan kopplas till en kunskapstradition som lyfter fram processpedagogiken. 

På vilket sätt gynnar prov av det första exemplet uppdraget om ett livslångt lärande? På vilket sätt uppmuntrar det till kreativitet? På vilket sätt stärker dessa prov våra elevers självkänsla och tilltro till att de kan? På vilket sätt uppmanar denna typ av prov eleverna att gå utanför sin komfortzon och chansa, experimentera eller utforska på egen hand? På vilket sätt får vi med elevens hela lärandepotensial? På vilket sätt tar vi då, vid betygsättning men också i argumentation eller dialog med vårdnadshavare, med alla de kunskaper eleven visat upp under terminen eller läsåret?

Ska vi klara vårt entreprenöriella uppdrag, få elever att tycka det är roligt att lära sig nya saker samt väcka nyfikenhet för det okända måste vi tänka om, hitta alternativa redovisningsformer och bjuda in eleverna mycket mer i planeringen men även fundera över vår lektionsdesigne. Vi måste arbeta mer ämnesövergripande, med verkliga frågeställningar och utmaningar. Jag vet att det är många fantastiska pedagoger som verkligen anammat detta men allt för många lever kvar i ett husförhörstänk vilket inte gynnar varken elevens utveckling eller lärande.

Detta är ett inlägg i #blogg100. En utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar